På stranden inleddes lektionen med uppvärmning och stretching innan vi fick en liten teorilektion i tillvägagångssätt och säkerhet. Vi fick även skriva under ett papper på att vi är införstådda i att vi löper risk att bli biten av hajar eller andra vattendjur samt att man kan skada sig så pass illa att det kan leda till dödlig utgång. Okej men det kändes absolut lovande. 

Taggade till tusen spände vi fast fotbojan som sammankopplar en med brädan och begav oss förväntansfulla ut i det fantastiska vattnet. Till Sannas stora lycka hade hon turen att få inleda och det gjorde hon förstås med den äran. Tror att hon har en chans att charma en australiensk pojke med den bländande tekniken hon visade upp. Hon stod på brädan efter endast ett fåtal försök. Därefter var det min tur och min tävlingskalle skrek inombords av lycka när jag klarade det på första försöket. Första gångerna fick vi hjälp med fart av vår duktiga instruktör och därefter fick vi prova oss fram själva vilket inte var lika enkelt. Surfing handlar väldigt mycket om att läsa vågorna, var de bryts och så vidare så det var inte helt enkelt men fantastiskt roligt hade vi. Tror kanske att det var på grund av våra breda leenden som vi svalde så mycket vatten att det gungade nere i magsäcken. Vår surflärare skrattade när jag konstaterade att jag inte ens visste om det fanns plats i den för lunch. Efter cirka en timme fick vi prova bege oss ut mot de gröna större vågorna och med lite hjälp klarade vi båda att surfa även på dessa och oj vilken känsla det gav. På dessa vågor surfade vi mer ovanpå vågen än framför och det var riktigt coolt. 

När det gått två timmar var vi båda ganska lättade över att surftiden var slut för kroppen kändes ungefär lika tung som om man blivit överkörd av en lastbil och ögonen sved av allt saltvatten. Både jag och Sanna lyckades få ett par krigskador, jag körde ett litet bottenskrap med knäna så nu finns där ett riktigt ståtligt blåmärke som bevis. Dessutom är sandlagret i hårbotten inte att leka med så när man duschar kan man tro att det är i sandlådan man hamnat. 

Dag två var det gigantiska vågor och att bara ta sig ut en bit med surfbrädan och sig själv i behåll kändes som en hjälteprestation. Eftersom att det var vår andra lektion fick vi inte så mycket hjälp utan vi tränade mest på att klara det själv och ett par gånger lyckades vi bra medan vi även körde virvelvinden i vattnet med surfbrädan stångande mot oss rätt många gånger. Jag lyckades även fälla mig själv genom att snurra ihop bensnöret i båda benen i samma ögonblick som jag ställde mig upp på brädan vilket såklart slutade i ett skrattanfall medan jag drog upp huvudet från sanden. 

Hade vi varit lite smartare hade vi kanske haft en vilodag mellan våra lektioner för det tog verkligen på krafterna. Kommer nog vara rätt öm i axelpartiet ett par dagar framöver men det var det värt för nu kan vi bocka av surfingen från vår bucketlist. Vi kommer nog även ha fina blåmärken lite här ovh var på kroppen där brädan har attackerat oss.