Vi byggde upp skyhöga förväntningar innan vi åkte iväg på turen till Fraiser Island. Folk har sagt att det ska vara det bästa med hela Australien så även om vi hade riktigt roliga dagar kan jag inte låta bli att vara lite besviken. Men det är väl så det är när man har för höga förväntningar.
Turen började med pannkaksfrukost innan vi samlades för att få vår mat, sovsäckar och information. Ett par timmar senare rullade vi iväg. I vår bil var det jag, Linn, fyra mexikaner, en tysk och en amerikan. Det är lite roligt här att man vet inte namnet på nån, bara nationaliteten. Vi åkte bil ett tag, körde över en strand, på en färja och anlände några minuter senare till ön. Fraiser Island är världens största Sandö och mycket större än vad jag förväntade mig.
I väntan på att få åka iväg.
Första dagen så körde vi mycket bil, både på stranden och inlandsvägar. På stranden var sanden ofta fuktig så det var inte så speciellt men ilandsvägarna var bara mjuk sand så det var väldigt djupa spår. Vår guide berättade många skräckhistorier om vad som händer om man tappar fokus när man kör så till en början var det mycket spännande att åka. Vi besökte en sjö som hade det klaraste vattnet jag sett i hela mitt liv. Väldigt fint. Vi var även till ett ställe som heter Indian Heads. Det är öns hösta punkt så man får en fin översikt av ön och har man tur kan man även se hajar i havet som är alldeles bredvid.

På färjan.
Kör på stranden.
Sjön med det fantastiskt fina vattnet.

Indian Heads, öns högsta punkt.
Vid fyratiden kom vi till campet där vi fick ett tält och sedan lagade mat. Campet var stort och det var massor av människor där. Vissa som vi träffat tidigare på andra turer och en hel del nya ansikten. Nästan alla festade och det var en riktigt trevlig kväll. Jag och Linn hade dock missat att ta med oss smink och klänningar vilket vissa andra jade gjort men hallå, om man är på en bushcamp ska man väl ändå vara risig och lukta lite skumt? Det var så lång kö till damernas dusch så vi var lite busiga och körde en liten raggardusch. Känner att det går utför. Numera är det främst barfota som gäller och fötterna ser ut därefter, svarta och fina.
Andra dagen var rätt lik den första. Vi åkte en massa bil och tittade på lite olika saker som ett skeppvrak, våra livs första dingos och en färskvattenkälla. Det tog hundra år för vattnet att ta sig dit. Från att det föll från himlen, genom sanden och sen ut i den lilla ån. Vattnet var så rent att man kunde dricka det även om jag tyckte det kändes lite konstigt att fylla vattenflaskan med vatten som folk badade i.
Skeppsvraket, en gång i tiden var det en riktigt lyxig båt. Guiden jämförde den med Titanic.
Linn fyller på vattenflaskan med färskvatten.
En dingoooooo.
Vi besökte även ett ställe som kallas champagnepoolen. Man kan inte bada i havet här för att det är mycket maneter, hajar och väldigt starka vågor men i den här "poolen" kan man bada i havsvattnet. Det är en massa stenar som bildar en mur mot havet men som vågorna tar sig över. Namnet har den fått för att när vågorna tar sig in i poolen så skummar det och bubblar som champagne. När vi var där och solade så satt Linn och skrev i sanden varpå det kommer fram en aussieboy och frågar vad hon skriver. Hon berättar att det står livet i Australien på vårt egna lilla sätt (livetisussie), han frågar om han får slå sig ner och skriver sen ett eget meddelande i sanden. Det står "jag gillar dig i Australien". Han frågar var vi kommer från och när han fått höra det så undrar han om Sverige ligger i Frankrike, smart kille! När Linn förklarar att det ligger i norra Europa så ser han ut som ett frågetecken.
Champagnepoolen.
Tyvärr så körde varken jag eller Linn bilen. Jag hittade inte mitt körkort när jag åkte hit till Australien och det finns poliser på ön så vågade inte testa. Linn skulle köra sista dagen men då var vi tvungna att byta bil och åka med guiden och den bilen får man inte köra. Vi råkade faktiskt ut för en liten olycka. Det var en kille i bilen framför oss som skulle köra ut från en parkering och tog en för snäv kurva. Han såg det i backspegeln och backade en bit innan han gjorde precis samma sak igen, tog en lite för snäv kurva. När han gjort samma sak ett x antal gånger så kom han så nära en annan bil på parkeringen att den bilen fastnade i hans kofångare och flyttades säkert en meter (!!!) i sidled. Vi pratar om en stor jävla pickup. Chauffören märkte inte det och några sekunder senare backade han rakt in i vår bil. Duktig kille. Vår bil klarade sig men hans kofångare lossnade.
Det var den röda bilen som flyttade bilen till vänster.
På kvällen var det middag och fest som första dagen. Vi hade sett framemot en köttbit så otroligt mycket men mexikanerna som stod för grillningen gillade tydligen sitt kött blodigt så det var i princip som att äta köttet levande.
Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig resa men vi hade båda önskat att det fanns mer att göra och se där på ön. Tror att vår guide valde bort vissa saker vilket var lite trist.

Vår grupp.