Tillslut kom vi i alla fall in till Kuta. Vi blev avsläppta sist, såklart. Vi åkte på så många kringliga vägar att jag har ingen aning hur vi ska hitta till staden eller stranden imorgon. När vi blivit avsläppta och skulle checka in så var vi tydligen inte på rätt hotell men vårt hotell ägdes av samma människa så dom skulle visa oss till vårat rum. Dom sa att det bara var fem minuter bort. Vi tog för givet att det var promenadtid men dom pratade om moppetid. I vanliga fall hade jag protesterat när dom sa att vi skulle åka moppe i deras galna trafik men jag var så hungrig och matt att jag brydde mig inte. Så utan hjälm, med en 60 liters väska på ryggen och en liten ryggsäck på magen hoppade vi på var sin moppe och åkte längst Kutas snirkliga gränder. Kunde inte låta bli att få ett leende på läpparna även om det kändes så fel utan hjälm. I Sverige hade man aldrig sett en moppe med två människor och så mycket packning, tyvärr inget bildbevis men ni kan ju tänka er hur trångt det var. 

När vi väl kom fram till boendet så var klockan närmare halv 7. Behöver jag säga att vi var utsvultna när det enda vi ätit var frukost och några minibananer? Vi dumpade snabbt väskorna och sprang på restaurangjakt. Det var inte det enklaste att hitta och när vi gått så långt att vi inte trodde vi skulle hitta tillbaka så uppenbarade sig en liten restaurang. Det var en sån som lokalbefolkningen äter på så man plockar från en buffé och sen betalar man för de olika sakerna man stoppat på tallriken. Hon som jobbade där kunde inte engelska men med lite hjälp från en annan så fick vi tillslut mat och även om den inte alls var speciell så var det gudomligt. Fantastiskt! 

Vi hittade tillbaka till rummet efter vi fått energin påfylld. Det är ett väldigt fint rum med ac och fräscht badrum. Blir väldigt spännande imorgon att se hur långt ifrån staden vi egentligen är.