Som två apor på ett zoo.

Skrivet under tiden vi var i Borneo men har glömt publicera. 

Här i Borneo går det knappt att gå någonstans utan att det känns som att vi har strålkastare på oss hela tiden. De stirrar, pekar, stirrar ännu mera, skrattar, visslar och kommer med små kommentarer om oss ungefär hela tiden. 

Jämfört med Australien och Bali så är det inte alls lika mycket turister här i Borneo och vi vitingar är definitivt i minoritet. Dessutom så är de flesta i detta land muslimer vilket innebär att kvinnorna oftast bär slöja och de går alltid omkring i rätt heltäckande klädsel. Svar ja, jag och Sanna promenerar främst omkring i linne och shorts så det gör troligtvis inte saken bättre men vi undviker att ta på oss för korta shorts och bär inte för urringade linnen. Förstår inte hur man klarar av att gå runt med så mycket kläder i denna värme och luftfuktighet.

Igår när vi var inne på en affär var det en kille som visslade till och uttryckte ett wow när vi passerade. Sanna har berättat om vår stalker och är vi ute och går efter vägen så tutar de hejvilt åt oss och sticker ut deras huvuden ur bilfönstrena.

Ibland känns det lite jobbigt när de stirrar så mycket. Det känns absolut inte som att de är farliga för oss eller så, vi är nog båda cirka ett huvud längre än varenda Malayankille och både jag och Sanna är nog ganska bra på att försvara oss om det skulle behövas. 

2014-07-15 | 16:19:48 | Allmänt | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback